jag vet inte vad jag ska säga eller skriva. jag vill inte prata, inte med någon, och framförallt inte just nu. det kändes som ett jävla slag i magen när det  har varit min enda önskan i flera år. varför ska jag alltid måsta vara den duktiga flickan som snällt förstår och accepterar ett nej trots att ni lovat  mig det förut. ni verkar inte förstå att det är det enda jag vill ha! men jag får bara sitta ner, svälja ilskan och acceptera vad det är ni säger.