my tears don´t mean you´ve hurt me
efter en alldeles för kort helg så började veckan med att ta skolfoto. ångesten innan man bestämt vad tusan man ska ha på sig och hur man ska fixa håret osv. okey, nu överdriver jag kanske men det förbannade fotot kommer sitta i den där katalogen tjock som en bok i flera herrans år. klart man vill se normal ut? jag vet själv hur exalterad man blir när skolkatalogen äntligen kommer, man bläddrar igenom hela boken och tittar på alla klasser och ger kommentare. inte bara negativt som kanske vissa tolkar det utan positivt. "gud, vad fin hon blev, han var snygg, vad fina kläder hon hade, vilket underbart hår" skolfoto är verkligen ingenting för mig, jag tycker bara att det känns jobbigt. att man inte får se om man blundar eller gör någon konstig grimasch (stavning?) direkt efter att fotot är taget är bara hemskt. jag tänker dock positivt och hoppas och tror att jag kommer se normal ut!
väntar på att mamma ska komma hem någon gång dett år så att vi kan äta middag någon gång och så att jag får veta om det blir någon kick´n box ikväll eller om jag ska ta och släpa arslet till elljusspåret för att springa istället. kick´n box kändes dock roligare men löpningen är välbehövlig, tough life!