jag har varit helt upp och nedvänd dom senaste dagarna, har varit irriterad, ledsen, förbannad och framförallt less. less på att jag hela tiden jobbar mig upp mot toppen, börjar känna att formen är på topp och sedan händer det något jävulskap som ska förstöra allting jag jobbat och slitit för. att jag haft känningar i mina knän och då framförallt det högra knäet är ingen nyhet. i onsdags så blev det dock något utöver det vanliga, kände av höger knä under hela kick´n box passet och under den sista rundan löpning small det bara till och började göra jävulskt ont. jag är ingen cryer men tårarna sprutade och knäet bultade då kan jag lova! sedan dess har jag haltat fram, sovit dåligt, käkat smärtstillande och varit stillasittande. det är helt sjukt att jag är mer van att ha ont än vad jag är van vid att vara helt frisk och inte ha ont någonstans. det ska fan inte vara så när man inte ens är arton! hur ska det bli när jag är typ trettio? kommer jag kunna gå då eller sitter jag i rullstol för att kroppen är så förstörd? läkarna gör inte ett jävla piss och jag är bara förbannad och har gett upp hoppet om att det ska bli bra.